annyblomberg

... nu har det stått i två månader att inom 1-2 veckor ska appen finnas tillgänglig???

Jag är sjukt nära att byta nu. SJUKT.

Men jag väntar liksom på att appen till bloggplatsen ska släppas så jag faktiskt kan få IN dem :)Sen kommer en finfin resedagbok :)Trevlig helg alla, jag njuter för full, bara doften av nystädat hemma, lätet av en sovnde liten prins, åsynen av ett glas rött på bordet med de tända ljusen.... FRID!

Åh fan just ja, hade ju en blogg också :P

Nu kommer det bli sån där bild-dumpning igen....

Såhär är det, att min dator håller på att ge upp totalt.  Och jag fick en superfin padda av älskling i allahjärtansdagpresent, men det är ju i grunden en android, och hör och häpna, bloggplatsens app som skulle vara klar i OKTOBER (???!) finns inte än och efter tre mail så vet jag fortfararande inte mer för de behagar inte svara tyvärr. Kanske byter bloggforum så jag kan blogga lite mer frekvent ifrån plattan istäleet för från den här gammhärken där det tar tre år att starta, den blir för varm o stänger, ladda upp igen osv. Ja ni fattar ju. Inte har jag tid med det, e??? :D

I övrigt, livet är toppen, viktiga beslut har fattats och jag MÅR. LEVER.

Fy fan va skönt rent ut sagt. (Ta gärna illa upp ni som behöver det)

Mer kommer om detta mystiska uttalande för er som står ut med sålig update eller känner mig väl ;)

SÅ vad har hänt sen senast?

Nelly har blivit stor o tappat en tand!!!! Ångest!

Melodifestivalen har startat och Vickan o Martins Charlie, diggar det mest av alla och kör all in med fjäderboa o allt ;)

Gry låg på andraplats med en vacker istapps-lykta kvällen till ära :)

De kör nya  spelkonsolen som bara den, och det gillas, det verkar bli mindre spel och mer lek nu. Like it!

Miller har varit få se nu, sjuk, sjuk och.......................sjuk? Sista månaden kan vi räkna fingrarna på handen så många dagar han varit på dagis. suck. Måtte skovet ge sig snart!

Vi försökte knäppa lite kort på barnen och oss (våra är så pass redigerade och retuscherade att de inte ens syns här på bloggen ;)) inför resan till Dubai och syster den sjätte mars, för passerkort på deras område.

Det blev liksom ett bildspel av alla försök att faktiskt få nelly att passa in på en normal bild :P

Gry fastnade ju direkt, Miller fick vara med påe tt hörn fast han blir hemma med mamsen? :D

OCH......så har vi varit o snusat lite häst... mer om det kommer. MER!!! Tjejerna njöt iaf på bara det där viset som riktiga hästtjejer kan, då hästbegäret väcks liksom. Exciting ;)

So.....................

Det är så många saker man önskar, men så få saker man gör???? Det är så många saker man vill SKRIKA ut men håller för sig själv.

Och det blir så många stenar att kasta bort sen så då blir man trött bara av det.

Uttrycket "man lever bara en gång", är det någon som förverkligar det? (förutom du syster.... ;)) eller säger man bara så för att verka intressant? Jag tror fan det är dags?

Jag har stressat och ambitionsjagat hela mitt liv, nu har jag stannat upp och varit nära den stora svarta ett tag, och liksom börjat le för småsaker?!

Det är ju så det ska vara. Alla på sina egna villkor utifrån sina egna förutsättningar. 

Att lyssna på människor runt omkring som ser objektivt, chansa lite på att utgå från sina egna styrkor?

Det är väl först då man utvecklas? Jag har ju aldrig kunnat göra något halvdant, och nu gör jag det hela tiden, sedan en period tillbaka? Det finns så många plan som blivit undertryckta för att man ska anpassa sig, utan att ens få gehör för det man försöker förbättra, det bara tär. Suger energi.

Det är som med vänner/bekanta... de som tar mer energi än de ger under en lång period.... bort bort bort!

Samma sak med projekt, jobb, livssyn, hälsa, allt. Man ska hitta balans genom att testa sig fram.

Och många är så sjukt rädda för att stå ut, visa vem man är och stå för det. Många är rädda (och tar faktiskt hänsyn) för skitsnack som försiggår bakom ryggen. Varför? Är det inte den som snackar som har antingen något att få besvarat, som den är nyfiken eller avundsjuk på, eller som bara behöver förtydligas? 

Jag har blivit lite mer tjockhudad, och gjort slitperioden med jobb, barn, sjukdom och mediciner med helt verklighetsbefriande egenskaper, vissa själv valda och andra inte.

Och inte förrän nu, efter många år som försökskanin och medlande med jobb, mediciner, förklarande, täckmantlar för smärta, självklara diskussioner man inte orkar ta osv, så har jag LANDAT?

Jag kan inte beskriva med ord hur skönt det känns, för den som inte haft en sjukdomsbild med, att ha hittat nogrlunda balans. Hur viktig hälsa är i jämförelse med ungefär ALLT annat?

Och hur frustrerad man blir på otroligt gnälliga människor, som verkar vara helt motor-befriade, hur överlever de med en så otroligt negativ och känslig livssyn? På så sätt kan jag vara otroligt glad att jag fått lite motvilja i livet. Känna på vad man ska uppskatta, på riktigt. Så kan gnällspikarna sitta vid barnbordet, jag har liksom inte med det att göra?

Nu händer det någonting, har känt det flera veckor, att huvudet och kroppen börjar samarbeta, och stå på sig, i såväl stora som små frågor. Jag tror att jag har hittat MIG därinne? :)

That'll be the word. Gonatt o trevlig helg folk's.

Lev livet, skippa undanflykterna. Vänd avundsjuka till drivkraft och ilska till styrka.

Gonatt!

Eftersom jag inte har bloggat på så pass länge att till o Med Micke säger till mig att jag måste blogga, så får jag ju skämmas lite och lägga ut alla bilder jag kan hitta :D

Men det har varit en händelserik januari, lite nytt här och var liksom :) Vi har bokat resan till Dubai 6-14 mars, och tjejerna är så hyper så de frågar varje dag nu. Gullungar. Gry sitter o gogglar bilder på vad vi kan göra o se därnere, det blir alldeles säkert en resa att minnas!!

Vi har varit förkylda nästan hela månaden,  inte fått ihop en enda hel arbetsvecka utan vab. skickligt. Annars är det ju faktiskt mest jag som drar på mig ALLT men nu även Nellan och Miller.

Ni får lite blandatbilder på Nellan med tungan rätt i mun, Miller som äter nudlar på sitt alldeles egna vis (och visar upp sitt blåmärke i pannan som inte släppt på flera månader....), en busdag ute och en lite sjuknellan som myste hemma med mamman. För att inte tala om den lilla numer kallade pungråttan, Dojjan, det enda stället han lägge rpå sig, är pungen??? S'att......

Nu ligger snön vit ute och det är så skönt med ÄNTLIGEN vinter, hoppas allt får ligga kvar nu och sen vara borta tills vi kommer hem från Dubai ;)

Nattinatt världen, verkligen??!! Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.....

A

Som vi väntat. Och i helgen kom sis, hennes goa Adde, och min Moster-premiär, underbara lilla Oliver.

Bäbislukten är ju INTE speciellt jobbig... Micke är nog smittad, IGEN. (Jag med men jag förnekar det.. ;))

Vi har myst, ätit och druckit gott, nyårsfirat, barnbusat, spelat spel, pussats o kramats, o bara vaaaaarit, flera dagar. Vi har utbytt prassliga o fina presenter, åkt pulka, GRILLAT (hur mysigt och gott var inte det på nyårsafton?) Tjejerna har myst med Oliver och hjälpt till och gosat, burit och sjungit, lekt med presenter och slitit ut busvänliga Adde ordentligt inför nästa gång.

TACK kära ni för att ni tog er tid och lust och mod att ta er upp till Norrland, från Dubai. Lite lättare att göra tvärtom, så med mod i rösten... ; Vi kommer i Mars! :D

Skönt att få ta igen lite, nog för att det blir väldigt intensivt med alla barn och stök, men barnen är ju de snällaste på planeten och även bjuder oss på sovmorgon (!).

Lite synd att min största älskling jobbade dock, så han missade lite av kalaset. I mars jobbar du INTE vännen, då är det Dubai som gäller!!!!

TACK igen. Blev väldigt tomt, liksom???

passa på att bildbomba medan jag ändå sitter här och snorar?!

Vilken underbar jul vi haft! Killen med tungan ALLTID ute (nä inte Micke utan den lilla, som brås på honom ;)) träffade tomten för första gången (han minns) och tjejerna fick sådär lagomt med paket så de faktiskt orkar öppna dem :P

Jag med feber kämpade på, kände mig tråkigt trött och nerre men barnens fart var ju rätt svår att motstå och jag skrattade gott när vi vurpade på snowracern!

Tack Underbara fantastiska fixar-mamma för en fantastiskt mysig jul, med fullt hus för er och skönt att komma bort-för oss.

Gry blev mäkta besviken när One-piecen hon fick var GRÅÅÅÅÅ. :( Jag trodde liksom att det skulle kompensera att det var sammet och MJUUUK. Men icke. Mammahjärtat tog över hon-är.strax-tonåring-och-väldigt-tjejjig-hjärtat..... Hon såg Nellys rosa med text och blev så besviken, hjärtat mitt. SÅ på annandagen så fort de öppnade så trängdes jag och tre SNÄLLA barn på Birsta bland det helt hysteriska, och så pass så man vill kalla dem DUMIHUVET-folket på Birsta. För jag är inte dum i huvet,heller... :P haha

Vi var liksom tvungna dit, de flesta verkade faktiskt mellanddags-shoppa. SHOPPA, och KÖA, med barnvagnar och allt, nä fy, en mamma med tvillingvagn som höll på gå åt, som jag erbjöd mig att bana väg åt, var alldeles gråtfärdig när vi kom ut ut butiken.

Tur att mina tjejer är så lyhörda och snälla, och att Miller som inte är det föregående (!) men väldigt intresserad av fart o fläkt och gillar mycket folk, så han håller sig lugn i vagnen.....

Sak samma, nu gled jag från ämnet som vanligt i mina adjektivs-utsvävningar....

INGEN butik hade kvar några Onepiece ALLS.

Grys läpp hängde mer och mer och tillslut så gick vi in på Kappahl, som en sista chansning, utan vidare hopp. Frågade en anställd och hon sa neeeej de är tyvärr slut allihop.

Gry kramade mig i sidan o jag kände hennes tårar på väg, då kom denna julens riktiga tomte fram i biträdet som sa; "men vänta ska jag kolla om vi inte fått tilbaka någon medan jag hängt tillbaka kläder."

Hon kom tillbaka med en färgglad sak och sa 134, men det kanske är litet det? Fast NÄÄÄÄ det är ju perfekt!

Gry blev så glad så hon hoppade rakt upp och kramade tjejen och tackade.

Det finns de människor som anstränger sig det lilla extra och blir något stort för en annan människa.

Sådant vi alla bör inspireras av och ta till oss i yrkeslivet när vi känner oss trötta. Helt underbart!

Nellys bästa klappar var den STORA Barbiedockan, som man till och med kan dansa med (!), och den fina bokstavsaffischen som hon lär sig så pass imponerade fort genom att ljuda till de hänvisningsorden-bilderna som finns på den, så jag nästan måste gråta en skvätt. Jag känner igen det här, alltför väl, med en lite större variant, av den där Nelly. Älskade duktiga ni   

SÅ.... alla nöjda och glada, mamman sjuk än, men laddar för systers ankomst på fredag, med lilla Oliver, 6 mån, som inte vi träffat än!! Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är att de åker ända från Dubai och hit hem till oss för Nyår. Hoppas på en vårvecka hos er nu sis, i värmen och upplevelsernas land.

Och Nytt år snart, vad ska ni göra allihop? Jag har lite planer, som vanligt ;);)

Ta hand om varann nu, och njut av de lediga dagar ni får, och hoppas ni får hålla er friska.

Här kommer lite (mycket) från vår jul iaf!

Kram på er gobitar o annat löst folk :D

EN lycklig Grynet hade svårt att sova inför sin 9-årsdag på lördagen, men tillslut gick det. Sen låg hon och räv-sov (sööööt) tills vi kom in o sjöng för henne på lördagen :) Hon fick en ny mobil . Med ett rosa-vitt skal med hjärtan på... LYCKA. Min gamla Xperia (dock fullt fungerande och med möjligheter till alla de spel-appar man kan tänkas ha när man är nio bast och bättre på teknik än sin mamma...) Skalet var dock HÖGST anpassat till fröken Rosa ;)

Och kunde det bli bättre då, än att Tobbe o Kicki o Leo kom, med inget annat än en rosa KLOCKA som matchar till mobilen då? OCH att mamma fixade rosa naglar. Jisses. Lycklig nioåring! <3

Och som vanligt... ingen tårta på Grys kalas, för det är citat SKITäckligt. Så ni vet. Kladdkaka på beställning och chokladbollar, check.

Tack för besöken, presenterna, buset, myset o det där, ni vet ;)

Nu får det vara färdigfirat med den här jäkla storasyrran tycker Nelly, och längtar till julafton :)

Miller har hittat en ny kärlek, i pappas skruvdragare. (Och pappan är inte sen att demonstrera den ...)

I övrigt.... ja.... det är jul, typ. Inne iaf. Ute, vette f-n. Kom ju lite snö nu så vi får hoppas den ligger kvar?!

Vi köpte lite nya hyllor och det omtalade hjorthuvudet åkte också upp. Och blev liksom lika fint som jag tänkte :)

Och så den här bäbisen som jag febrilt försöker sluta kalla för just det. Mr Know it all.

Han har lite mammas inställning, vill man så kan man, skit i andra o sköt dig själv. Ja gillart.

Han kommer gå långt den lilla marodören, LÅNGT. Just nu går han mest bara UPP. På saker. Även de han inte kommer upp på, försöker han VERKLIGEN nå upp på, gör han inte det skriker han hysteriskt tills han inser att nähä, ingen kommer lyfta upp mig så jag kan trycka ner chokladkakan i tangentbordet, idag heller?? Crap. Jag går och hittar på nåt annat bus. Typ snor en till chokladkaka.